Above the Hidden Track an Endless Blaze cd cover
Add to basket

cd in jewel case


About the Artist

Above the Hidden Track an Endless Blaze

Thanos Chrysakis

Duration 48.19 | Released May 2015

Between October 2012 – July 2013 at Alpha Studio,
Centre for Composers in Gotland—Visby—Sweden
and Meridian Studio.

About the Artist

Thanos Chrysakis is a Greek composer, musician, producer and sound-artist. He is best known for his work in electronic and contemporary music, free improvisation, and electro-acoustic music.

With several albums to his name his work has appeared in festivals and events in numerous countries, including CYNETart Festival, Festspielhaus Hellerau - Dresden, Artus Contemporary Arts Studio – Budapest, CRUCE Gallery – Madrid, Fylkingen – Stockholm, Relative (Cross) Hearings festival – Budapest, Festival Futura – Crest - Drôme, FACT Centre – Liverpool, Association Ryoanji – Ahun - Creuse, The Center for Advanced Musical Studies at Chosen Vale — Hanover - New Hampshire, Areté Gallery — Brooklyn - New York, UC San Diego – California - San Diego, Berner Münster – Bern, Fabbrica del Vapore – Milan, Grünewaldsalen – Svensk Musikvår — Stockholm, Splendor – Amsterdam, Logos Foundation – Ghent, Palacio de Bellas Artes – Mexico City, Műcsarnok Kunsthalle – Budapest, Spektrum – Berlin, Susikirtimai X – Vilnius, Festival del Bosque GERMINAL – Mexico City, ДОМ – Moscow, Oosterkerk – Amsterdam, KLANG ! – Montpellier, Nádor Terem – Budapest, Utzon Centre – Aalborg, Center for New Music – San Francisco, Västerås Konstmuseum – Västerås, Störung festival – Barcelona, BMIC Cutting Edge concert series at The Warehouse – London.

His music was among the selected works at the International Competition de Musique et d'Art Sonore Electroacoustiques de Bourges 2005, in the category oeuvre d'art sonore électroacoustique, while received an honorary mention in 2006 at the 7th International Electroacoustic Competition Musica Viva in Lisbon (the jury was constituted by Morton Subotnick (USA), François Bayle (France), and Miguel Azguime (Portugal).


He operates the Aural Terrains record label since 2007 where he has released part of his work until now, alongside releases by Kim Cascone, Franscisco López, Tomas Phillips, Dan Warburton, Szilárd Mezei, Michael Edwards, Wade Matthews, Dganit Elyakim, Edith Alonso, Luis Tabuenca, Jeff Gburek, Philippe Petit, Steve Noble, Milo Fine and David Ryan among others.


He has written music for musicians of the Hyperion Ensemble, the Stockholm Saxophone Quartet, the Hermes Ensemble, the Nemø Ensemble, the Konus Saxophone Quartett, and the Shadanga Duo among others. Close collaborations with Tim Hodgkinson, Vincent Royer, Chris Cundy, Yoni Silver, Lori Freedman, Jason Alder, Julie Kjaer, Henriette Jensen, William Lang, Wilfrido Terrazas, Philippe Brunet, Wade Matthews, Ernesto Rodrigues, Ove Volquartz to name but a few.

Picture of Thanos Chrysakis


Nick Storring — Musicworks — Spring 2016 issue # 124

Electronic musician (and, elsewhere, pianist) Thanos Chrysakis’ newest release is dominated by dense continuous textures that throng the sonic field. It’s an undeniably intense listening experience, with less breath and fewer blatant contrasts than some of his other solo work. Portrayed with absolute auditory limpidity, each particle tickles one’s ears like glass mosquitoes. Other sustained sonorities uncoil or melt and spill from within the crystalline swarms, settling at the base of the foreground.
The claustrophobic sense of space in this music compounds this impression of acute, overwhelming lustre. Where some composers avoid conveying spatial cues, or are constantly bending the imaginary dimensional architecture surrounding the listener, Chrysakis maintains a single and rather vivid aural space that feels like it’s only large enough to contain you and the sounds.
The atomic bent of the gestural language, the mix of synthetic with naturalistic sounds, and the emphasis on higher spectra invites comparison to Iannis Xenakis’ work La Legende D’Eer—but that doesn’t mean that Chrysakis’ music is particularly derivative. Instead, this album can be more accurately regarded as another extension of the lineage of grain-oriented composition trailblazed by Xenakis and continued by others like Curtis Roads, Tim Hecker, and Ikue Mori. Chrysakis’ succinct snowblind diversions occupy their own particular place in this canon.

James Wyness — Fouter and Swick — 23.12.2015

Having reviewed many Aural Terrains releases I have yet to be disappointed. The overall output of this label is characterised by quality, depth and variety and here we have another fine album.

Above the Hidden Track an Endless Blaze is a solo offering by Thanos Chrysakis, a mixed bag of finely honed sound sources – percussion, largely tuned and metal, electronically generated timbres and textures, concrete sources, hints of voice and field recordings, all tightly composed but retaining a sense of improvisation in their conception. My guess would be that the material is improvised as a generating strategy prior to selection, editing, transformation and composition. The complexity of the mixes, at times a pullulating and wobbly coalescence, is counterbalanced by moments of profound stasis. The prominence and the treatment of the metallophones breaks through like a gamelan orchestra seen/listened through a kaleidoscope. Of course I’m making assumptions about the sources – these could be synthesised sounds though there seems to be a clear distinction between instrumental figures, gestures, accompaniment, and strictly computer generated sounds.

I should give an idea of the variety on offer because it’s this range and depth that lends the music its freshness as the sounds merge and contrast. Within this variety each track converges on a choice of primary sound sources. For example we have the bleeps and buzzes of synthesised music clashing with overtly melodic arpeggios, these shining with the crystalline properties of struck metal.

On another we hear granulated sounds alongside and on top of field recordings. The intention leans less towards an investigation of tension but more towards concordance between digital, obviously processed sounds, and the sounds of acoustic instruments. Many try this combination but few can do it as consistently well as Chrysakis.

More generic forms are referenced in tracks which explore what I’d call a gentle industrial feeling, manifesting control and restraint rather than outright mayhem.

Finally, Chrysakis doesn’t shy away from periodic and metric percussive patterns. These reinforce the sense of someone actually playing the music, which combats the feeling of sterility sometimes found in over-produced studio albums.

I’d recommend this album at once to anyone who enjoys new experimental and finely crafted music, music of this era and thoroughly relevant in an overcrowded marketplace.

Jens Holmberg — Sound of Music — 17.12.2015


Den Athenfödde tonsättaren Thanos Chrysakis är mycket aktiv på skivfronten. Ständigt aktuell med nya beställningsverk och skivor. När hans promo-skivor anländer brukar jag roa mig med att kolla frimärkena först, eftersom de vittnar om var i världen han befinner sig just för stunden. Senast vill jag minnas att det var Ukraina. Hur som helst, hans senaste soloskiva med den vackra titeln Above The Hidden Track An Endless Blaze bjuder på tretton stycken elektroakustisk musik. I det verksamhetsfältet är Chrysakis hemma och musiken är inspelad för något år sedan i Alpha Studio på Visby International Centre for Composers och i Meridian Studio.

Det är musik som flödar fram i föränderliga färger och klanger. Stundtals ganska intensivt även om formerna är stramt sammanhållna. Det myllrar av ljud. Hans sonora skapelser bjuder på allt från gurglande radioskval till fältinspelningar, processad elektronik och slagverk. Tusan om jag inte hör en harpa också. Det finns inte mycket information i skivans konvolut utan jag får lita till mitt sinne.

Till skillnad från den tidigare soloskivan ΕΚΝΗΨΙΣ från 2012, som bestod av tre längre stycken, är Above The Hidden Track An Endless Blaze mer fragmentarisk till sin form. Ljudbilden är också aggressivare och inte lika nedtonad som på föregångaren. Styckena far runt som små minnesfragment. På titelspåret "Hidden in the Rose" tycker jag mig höra en sakral mässa från fjärran land. Röster där bara konturerna är kvar. Medan "Interstellar Sacraments" marimbaliknande ljud får mig att tänka på uppspeedad 50-talsjazz. "Black Cat Serenity" däremot för mina tankar till djurvärlden, där svarta skuggor tassar runt. Flera av styckena på skivan har faktiskt namn efter djur, särskilt fåglar. Och visst går det att förnimma delar av en exotisk fauna i flera av dessa organiska ljudskisser.

Chrysakis är en mästare att bygga upp spänningsfält. Och han gör det med små medel. Skruvar lite här, flyttar och ställer på tvärs. Plötsligt ändrar musiken innebörd. Och det är i detaljerna styrkan sitter. När ljudbilden flimrar som mest är det som att befinna sig i ett kalejdoskop av virvlande regnbågsfärger.

Även om det inte är lika koncentrerade stycken på denna soloskiva blir helhetsintrycket gott. Att musiken är uppstyckad i mindre bitar håller snarare intresset vid liv, då inget är det andra likt och de skickligt sammanfogade berättelserna är som ögonblicksbilder av vår kaotiska omvärld. Kanske är det en reseskildring Chrysakis ger oss. Men det förtäljer inte historien. Vi får lita till sinnet igen. Avslutningvis kan jag konstatera att det precis som på ΕΚΝΗΨΙΣ är de små detaljerna som gör den stora berättelsen.

Jan Faix — His Voice Magazine — 10.8.2015


Na své nové sólové desce Above the Hidden Track an Endless Blaze vydané na vlastní značce je Thanos Chrysakis podstatně sdělnější, co se hudebního výrazu týče (obal je na texty skoupý naprosto standardně, avšak ve prospěch grafického designu). Je to série třinácti elektronických skladeb pracujících s opravdu širokou škálou efektování a syntezátorového processingu. Výchozí zdroje pocházejí velmi často spíše z akustických sfér, jsou to zřejmě různé terénní nahrávky, lze ale zaznamenat také i jakési sborové zpěvy zmutované tak, že o jejich původním smyslu lze jen fantazírovat. Se zvuky klasičtějších instrumentů se tu ovšem pracuje také, především se všemi možnými perkusemi. Samply různých kovových bicích nástrojů, xylofonů, vibrafonů, marimb a kdovíčeho dalšího využívá například skladba Interstellar Sacrament, salvy nepravidelných rytmů v mnoha partech s dominující epilepticky kabaretní marimbou tak snadno připomenou i něco z pozdních synclavierových kompozic Franka Zappy. Častěji se nám tu ale může vybavit jiný stejně významný velikán progresivní hudby, Sun Ra. Přestože na tomto CD máme kosmickou psychedelii již další generace, je stejně opojná a podmanivá.

Krásně strukturované polyrytmy realizované sytými elektroakustickými či elektronickými zvuky, které dělají ve stereoobrazu výživné ale ne nepříjemné psí kusy. Poměr digitální čistoty a lo-fi zvukové špíny je na tomto albu výjimečně promyšlený a lze ho v tomto ohledu doporučit jako velmi obsažný studijní materiál pro všechny hudebníky experimentující s elektronikou, pohybuje se od tribálně ambientních struktur až k noisovým vrstvám, syntezátorovým víceoscilátorovým houpavým a bublavým procesům a klidně až glitchovým rytmizacím. A u sekvenceru našel Chrysakis také nějaké ty nové „vrtáky do hlavy“. Tohle je opravdu skvělá práce, v rámci pomyslné žánrové škatulky opravdu zábavná už na první poslech i na mnoho dalších.

Robert Muis — Gonzo Circus — 10.05.2016


De van oorsprong Griekse componist Thanos Chrysakis -€“ na zestien jaar in Groot Brittannië te hebben gewoond recent neergestreken in Wit-Rusland -€“ is ook de man achter de fijne platenmaatschappij Aural Terrains. Daarmee richt hij zich op het uitbrengen van elektroakoestische, gecomponeerde en geïmproviseerde muziek, niet toevallig de terreinen waarop hij zich zelf beweegt. Naast werk van artiesten als Wade Matthews, Dan Warburton en Luis Tabuenca, heeft Chysakis dan ook aardig wat eigen muziek op het label uitgebracht. Met ‘€˜Above the Hidden Track an Endless Blaze’™ voegt hij daaraan een nieuwe uitgave met dertien louter elektronische stukken toe. De stukken zijn vrij kort: tussen de drie en vier minuten, met een enkele uitschieter naar 35 seconden of zes minuten. In veel van die stukken zet Chrysakis een geluidsconstructie neer, waarbinnen zich weinig ontwikkelt. Het is de ene keer een dichte abstracte geluidsmuur van continu door elkaar heen golvende geluiden, een andere keer bijvoorbeeld stijgende en dalende metalige percussieve klanken, als van een zeer snel bespeelde gamelan, of elders een lage drone in combinatie met tinkelende geluidjes. Maar zowel in tijd als in ontwikkeling blijven ze compact. Daardoor hebben de stukken iets van schetsen, van probeersels (gezien Chrysakis’€™ voorkeur voor improvisatie zijn ze dat misschien ook). Tegelijkertijd keren elementen terug, of worden ze in latere instantie gecombineerd. Alsof de artiest vanuit verschillende standpunten het materiaal bekijkt of met dezelfde uitgangspunten bij verschillend materiaal uitprobeert -€“ wat soms leidt tot kleine composities. Gaandeweg de cd is er meer ontwikkeling te horen, waardoor de stukken een meer uitgewerkt karakter krijgen; gezien het korte tijdsbestek volgen de ontwikkelingen elkaar dan snel op en lijken het gecomprimeerde minicomposities. ‘€˜Above the Hidden Track€…’€™ pakt dan toch uit als een samenhangend geheel, dat wellicht meerdere luisterbeurten vraagt, maar ook bij elke luisterbeurt zal blijven boeien.

Eyal Hareuveni — Free Jazz Blog — 15.06.2016

This time Chrysakis offers a solo set of short 13 manipulated electroacoustic textures that he composed, mixed, and mastered between October 2012 and July 2013, at Meridian Studio and also while staying at the Centre for Composers in Gotland, Sweden.

There is no explanation about the work process or instruments or devices used for this recording. Still, these textures offer a unique and provocative sense of space, time, and sound, blending supposedly real and warm natural sounds with highly manipulated, processed, and synthesized distant sounds. These inventive and subtle textures quite often create a bewildering and claustrophobic atmosphere where all known linear conventions and sonic architectures are about to dissolve into imaginary sonic liquid lava. Others offer more crystalline and gentle sounds that hint at possible but well hidden melodic veins, while a few, such as “Perpetual Movement”, surprise with an urgent, densely packed energy.